S3, A4: "Det som man inte kan prata om kan man inte bli fri från"
· 
Juha Pieksämäkis son Niko var enligt sin pappa en känslig person som var intresserad av jakt, mopeder och bilar. I tjugoårsåldern fattar Niko tycke för amatörteater och spelar i flera pjäser med sin pappa. Drömmen om en möjlig karriär som skådespelare blir aldrig verklighet. I mars 2010 hittar Juha Niko som har tagit sitt liv. Juha får kraftiga posttraumatiska symtom av händelsen. Han kan inte gå ensam i duschen eller köra bil i mörkret. Teaterrepetitionerna hör till de få stunder då han kan externalisera sig till en rollfigur. Juha går varje dag hos en psykolog, men det är först när han får riktig traumaterapi som han börjar bli bättre. Det som gör mest ont är att det inte finns någon förklaring för Nikos självmord. Sonen lämnade inget som helst meddelande. Redan på händelseplatsen beslutade Juha och hans fru att de inte försöker dölja vad som har hänt utan att de berättar öppet om det för alla. Enligt Juha kan man inte bli fri från det som man inte kan prata om. Juha Pieksämäki och Nikos vän Ari Vitakoski berättar.